Monetära angelägenheter

Ibland kan man fråga sig vad som avgör vad man ska betala för eller inte. För det är sannerligen något helt annat än utbud och efterfrågan som styr min tankar då jag irritabelt lufsar gatan fram. Kan man säga till de människoindivider man så ofrivilligt möter i detta sitt tillstånd att de gör intrång på ens sfär så pass mycket att de borde betala ut en ersättning för detta? Varför är det gratis att kränka, störa, gå över gränser, ljudinvadera, tjata ut mm? Hur ofta har jag själv gått kostnadsfritt ur mitt eget ansvar?

Och vem i helvete ska bekosta min avancerade ögonkirurgi då jag plötsligt dyker upp på närmaste sjukhus med grava skador på hornhinnan orsakade utav den konstanta betittningen av Lars, muppen, Leijonborg? Får denne fisljumme liberal då ta fram sin allt annat än magra börs, eller är det jag som i själva verket ska betala honom för mina allvarliga anklagelser angående olika kromosomfel? Vem går fri och vem betalar priset? När jag sedan anländer till psykatrin svårt traumatiserad av att jag vaknat upp ur min goda nattsömn med insikten att Leijonborg finns på riktigt, vem kan då sätta siffror på mitt lidande och min plågan?

Sedan blir det ofrånkomlig Centertjatkärringens tur, även om hela Sverige borde göra en gemensam monetär insats och anordna hennes försvinnande. På öronavdelningen frågar mig högste hönset vad jag i hela världens namn sysslat med då mina hörselgångar är såriga och bortom all räddning? Jag svarar, vilket jag ej längre kan höra själv, att jag tvingats lyssna till Centermorsans gnat och att jag är beredd att betala vad som helst, min egen hörselräkning, skuldsätta mig för livstid och föra över denna skuld på mina ofödda barn, för att Svearike äntligen ska få entledigas från denna mammamonolog.

Kära läsare, skulle vi vilja köpa oss fria från varandra? Vill du kanske betala för Miss Wilde´s slutmonolog? Är något pris någonsin för högt för att radera kärva upplevelser ur minnesbanken? Finns det någon valuta som kan råda bot på förflutna aktörers härjande i våra såriga sinnen?