Vad väljer du: "Verklighet eller dröm?"

Inte kan man för en sekund glömma att man ska välja nu igen. Och jag väljer för all framtid att avstå ifrån alla val. "Människan är dömd till frihet". Istället strövar jag i skogen och doftar på en gran, gosar in mig en ruffsig hund framför en sprakande brasa eller sänker mig ned i ett hett bad med ett glas vin och bara glömmer.

Jag vill utanför mig själv. Jag vill bortom mig själv, men var gör man av sig själv? Var gör man av allt?

Kanske håller jag idag med om solipsisternas idé att alla andra människor bara är ens dröm. För om jag bara finns i era drömmar, kan jag göra er besvikna då? Min fantasi är så mycket starkare än verkligheten, att det gör ont då drömbilder krockar med sin egen tråkiga förlängning i vardagen.

Slutligen, de ansikten som uppenbarar sig i ens drömmar och tillhör personer man aldrig sett, lever de någon annanstans? Är jag också ett okänt ansikte i någons dröm? Kommer vi drömansikten att mötas?