Vildmarksdröm

Det knarrar under mina fötter. På granarnas grenar ligger fint snöpuder. Känns tryggt i mörkret i trollskogen, som om man här är fri från alla kränkningar; onåbar. Något svarar, men jag behöver inte säga något alls.

Och så förflyttas jag till sommaren då jag hugger mig igenom sly i skogen, kör båten och badar naken i en liten sjö. Jag sitter på en uppvärmd sten och tvättar mitt hår. Det doftar hela tiden av bär. Sitter vid elden tills natten kommer, lugnas av sprakandet. Sover sedan under bar himmel. Vaknar kall och myggbiten. Vandrar tills jag är helt slut, dricker vatten ur en bäck.

Ingen vet var jag är. Jag är min kropp och inte min tanke, men ändå inte alls begränsad eller definierad utifrån min kropp. Sådana ord finns inte i skogen. Jag somnar tung och utan frågor med mil och konjak i min kropp. Och ingen annanstans vill jag vara, inget längtar jag och inget plågar mig med någon ouppnålig önskan. Skogsduvor som rör sina vingar, mjuk mossa som tar mina steg åt mig. Ljus och sus. Grenar som knäcks. Öppet men omslutet, som dämpad siden låter marken.