"If one tells the truth, one is sure, sooner or later, to be found out."

onsdag, juli 18, 2007

När man blir kär i någons ord

Har varit ute på morgonen och gått i skogen. Har ätit blåbär, sett småfåglar och Frasse har fnattat i gräset. Det är så mycket blåbär i år och de är stora, antagligen beroende på regnet. De smakar sött och friskt syrligt. Nu frukost, sedan stan och terapi.

Kan man bli förälskad i någons ord? Kan man dras till någons språk? Jag vet att det går. Vissa personers språk skulle man känna igen överallt. Igår hände något lustigt. Någon kontaktade mig när jag inte var mig själv. Jag blev glad och förvånad, men tänkte att alla duger att prata med utom jag; en gammal kärring. Vissa människors språk vill man omge sig med; som en milt ljus; en gärdsgård runt sitt ömma hjärta.

Alltid räcker inte orden till och man når inte varandra. Då tror jag på enkla vardagshandlingar som att plocka hem blåbär och göra en god frukost åt sin älskade eller att överraska någon med dens favoritsaker.

Utan en viss typ av språk kan man känna sig tom, längtande och letande. Man vill flöda, men också vila i varandra och man vill nå varandra igen, med lugna, nya, friska ord. Jag tröstar dig gärna med ord som smekningar eller tystnad likt trygga, varma kyssar; poetiska, mjuka meningar andningar mot din mjuka hud. Ditt språk luktar som du: en labyrint att förvirra sig och att grönt famna. Din doft hemsöker mig i drömmen och du är nästan där; din heta och sömnigt varma röst på min kudde. Dina ord skyddar mig och du säger att jag bara haft en mardröm. Jag kramar dig och somnar i din famn. Skulle göra vad som helst för att göra dig lycklig. Till det behövs inga som helst ord. Men vi reser i orden. Fast för alltid i språket. Våra kroppar finns bara i ord. Runt ost doftar det regnfuktig tuja och du ler med ögonen. I pupillen sitter jag och myser i ett hav av skog och varma ord som rör sig spänstigt i vinden. Du är mitt hem i orden. För det kommer det aldrig att finnas någon annan, var sig på landet eller i vattnet som lånat dina ögons klara och vassa färger. Med skärpa skär di igenom mig när inga av mina ord längre skyddar. Har inget skydd mot dig. Du slår bort mina ord och går in.