Definitionen av evigheten, som får till och med evigheten själv att sucka otåligt

Har ni fest eller? Visst seru, rockar fett. Lattjo, fram med biran grabben. Nej, snacka inte mer utan mindre!!!!!!!!! Det är en order. Dumprat av idioter beivras, ty de skola tala tyst inuti sina huvuden!!!!!! (bildtext 2)

Nej, Swebus är knappast busig, inte heller särskilt tidsbussig. Speciellt inte om man är åksjuk och det enda man kan göra är att lyssna på musica. I fred vill jag vara när jag autobussar. Jag är en autoresenär, incognito. Därav faller möjligheten att käckt underhålla bussen framme vid förarmicken på bästa chartervis och sjunga allsång: en busschaufför, en busschaufför, en swebuschafför för oss sakteliga fram över stockar och stenar, 10 för de stora och fem för de små, skynda på för nu skall karusellen gå, för aaa...Kommer särskilt ihåg när busschauffören såg ut som en medlem ur familjen Adams. Cool, men jag vågade ej titta direkt på honom. Var för han oss nu, tänkte jag? Men det var tyvärr inte till ett farligt ödehus i Transylvanien med pålar utanför. Ingen Vlad alltså. Faan också ingen Nosferatu, vi skulle bara till Karlstad. Attans också! Vilken besvikelse, som ett helvete utan en snygg Lucifer eller en vindekadens utan Dionysos. En sak är säker i alla fall, att i min väntan på och med Swebus ökar min förståelse för vad Becket menade med sin Godot. I denna väntan är vi alla lika, matsäck eller utan matsäck; illaluktande eller icke illaluktande, rutig thermos och klementin eller inte, störiga medresenärer eller inte. Håll käften babblande skvallerkärring! Det går hål i mitt huvud. Täpp till truten på den där jäv, jag menar den söta bebisen, he he, dada putinutti, så gooooooo, hör det där asets musik, man borde inte få spela Christer Sandelin så där ostraffat bara, jaha det är tillåtet alltså, nehää, really? No kidding? Men ingen sprit, men Christer får mig ju att vilja supa, jag måste ha en klunk, beslagtag inte min plunta din musicfascist, snälla...bara lite för busfridens skull, den låter ju inte! ingen juice ur fläkten heller, varmt och jävligt, vill spy, blääääääää, måste på minitoan, bussen kränger och vi är bara i Lund. hallelulia, snoigeln springer i galopp, hopp, hopp förbi bussen utanför mitt fönster. Min kropp har antagit formen av ett bussäte. Jag tillhör nu bussinteriören. Jag är en glammig inredningsattiralj! Chosan faderittan tango!!!! Gammal sittgubbsodör har nu trängt in i mina rumpporer från svetavlagringar i stolsdynan. Ät mig inte, blir som Stephen kings Christine nu, med den där farliga mördarbilen eller som Terror i Elm Street, när än säng äter upp Johnnie Deep. - Here comes Johnnie! Ingen seratt jag hamnat en en skräckbussintertextualitet. Jag frösvinner! Sätesdöd. Rigor Mortis i lederna. Sätet smaskar elakt flinande i sig mig som sin matsäck. Nu är bara huvudet kvar. Gud, välsigne mig! Kunde det inte at huvudet först. No mercy!

Skall jag hjälpa er nu? HJäääälp mig nu!!!! Vill ut!!!! Kom inte med rembåren. Vill inte i swebusarrest. Härmed döms du till 10 år i straffcell i swebus och för alltid skall du åka omkring i swebustratten tills du kräker inåt. Spinoza hjälp mig!!! (bildtext 1).