Tranströmmer i mitt hjärta

Tranströmmer får mitt hjärta att lyfta. Inom mig brottas hans ord med alltför mycket påskgodis i olika kulörter. Feber i mina leder som en omvandlad längtan. Snart får jag och Tranströmmer språkas på Viktväktarna och hitta nya viktlösa ord. Hur många points kan ditt språk öevrsättas till? Lätt eller tungt passeras igenom hanubus våg.

I den inre överbefolkningen säger Tranströmmer svalt till mig och mitt språks äkthet vecklas ut och det är som att möta en kär, sakand vän:

På vägen dit smattrade ett par uppskrämda vingar, det var allt. Dit går man ensam. Det är en hög byggnad som helt och hållet består av springor, en byggnad som alltid vacklar men aldrig kan störta. Den tusenfaldiga solen svävar in igenom springorna. I spelet av ljus råder en omvänd tyngdlag: huset förankras i himlen och det som faller, falelr upåt.

Där får man vända sig om. Där är det tillåtet att sörja. Där vågar man se vissa gamla sanningar som annars hålls nedpackade. Mina roller på djupet, de flyter upp där, hänger som de torkade skallarna i förfädershyddan på någon melanesisk ö. En barslig dager kring de hiskliga troféerna. Så mild är skogen.