Jag saknar farfar så oerhört mycket. Det talas det ej om. Men saknad är värre sorg. Den tränger igenom varje por. Men lika meningsfullt som att känna ånger, oro eller nostalgi är det väl att drabbas av saknad. Saknad leder ingenstans, vare sig om den man saknar är levande eller död. Det är ingen idé med saknad.

Men farfar är för mig mer levande än de flesta omkring mig. På natten drömmer jag om honom, hur jag viker hans tvätt medan han begett sig till OBS utan att berätta det för mig. Han har en ny lägenhet.

När jag vaknar är han inte där. Ofattbart.