Ur "Lilla bäcken" av Allan Edwall

Jag ser på världen
genom dödas blickar.
Med andras oro
köper jag min frid
och nedåt slår jag
när jag uppåt slickar
och snarkar däst med själens nöd bredvid.

Och lilla bäcken mot älven rinner.
Och älven rinner mot stora hav.
Och aldrig någonsin man finner var lilla bäcken blev av.

Jag samlar tid
som musen samlar skulor.
Till livets byggnad
samlar jag på år.
Ty allting stort och starkt
är byggt av smulor
Och sanningen av ångrad lögn består.

I munnens valv
jag känner orden klinga
som återskall
av allt som sagts förut.
Min tro är klen
och klokenskapen ringa
och allt är början, mitt oppi och slut.