Försök till dagbok

Dagböcker är sällan intressanta för andra än en själv, så länge det inte handlar om tjuvläseri och stora smaskiga avslöjanden. Här kommer ett fnösktorrt dagboksförsök:

Igår var jag lite smålåg på det där sättet när man inte vill berätta för någon och drar sig undan. Då tänkte jag att skrivandet alltid varit min överlevnad. Dock är jag fortfarande lite avtrubbad av medicinen och kan inte känna in allt eller gråta. Tur är väl det.

På kvällen gick jag en rastlös promenad och passerade den innätade balkongen där amzonpapegojan bor. Jag kallade honom snygging i vanlig ordning och han tittade nyfiket på mig. När jag gått några steg började han babbla och jag hörde honom i flera kvarter.

Väl hemma framför min favoritserie Gilmore Girls var det något fel på ljudet på kanal fem, så jag fick se hela avsnittet utan ljud. Så sur jag var och inga hårda saltlakritsar hade jag heller. Rena rama ilandsproblematiken!

Inatt hade jag mycket intensiva och detaljerade drömmar. Vaknade skakande av köld pga av att jag sover naken samtidigt som jag vädrar överallt. Har ätit jordgubbssyltmackor och druckit te. Snart är det Emmerdale och sedan skall jag träna.

Snälla någon, ta mig till franska rivieran så att jag kan glida runt i mina solbrillor, dricka läckra drinkar, bada som en filmstjärna och gå lugna promenader på stranden och få sand emellan tårna.

Öm kyss över drömmarna
Miss Wilde