Kvällsrökning på trappan

Sitter på trappan och röker. Det är en sen försommarkväll. Mina kinder glöder. Jag har en mönstrad sommarklänning och bara ben. Jag tittar mig omkring och blåser ut röken. Mitt hår hänger granatfärgat över axlarna. Det stramar i huden på axlarna. Jag doftar sol. Jag är öm. Omkring mig stilla natt.

Mina ögon är varma ikväll. Min tankar flyr ut i mörkret som sänker sig. Under klänningen pirrar huden på brösten, som tidigare var så vältäckta på stranden. Känner fortfarande de sträva sandkornen på kroppen och minnns hur glödhet sanden var att gå på.

Mitt hjärta sväller ikväll. Det känns rusigt som ett djupt och fylligt rödvin. Mina läppar är känsliga ikväll; emellan dem rök som letar in och ut. Huden på min bärrosiga mun ilar, minns leken och ryser.

Naglarna har jag målat djupt purpurfärgade idag. Mina fingrar är långa och sträcker ut sig. På händerna finns fina linjer som söker sig åt olika håll likt vägar. Händerna doftar salt från dagens bad. Min tunga nuddar en fingertopp. Det är som att smaka på saltkristaller. Det är som att dricka en bit av havet.

Jag svävar iväg ikväll där jag sitter fast förankrad på den slitna trätrappan. Jag gör inget särskilt. Bakom mitt öra har jag satt en blå anemon. Den skiljer sig från mina annars så varma toner.

Trädgårdens alla blommor har accepterat mig som en varelse av jord ikväll, men jag är en varelse av lika delar luft och längtan. Över det fuktiga och saftiga gräset i mörkgrönt svävar jag. Ibland når jag marken och mina tår omfamnar de höga grässtråna. In igenom mina fötter vandrar något glödande elektriskt och samtidigt svalt.

Jag sitter på trappan ikväll. Över min rygg reser önskningar likt mjuka kyssar. Något inuti mig skrivs på min ryggs kanvas, på min kotpelare och på mina höfters runding. Något nuddar vid min barm under klänningstyget. Detta något är sensuellt, rinnande och mystiskt. Detta något är återhållsamt och kittlande och det drar sig försiktigt fram i natten för att leva i det dolda åter igen nästa dag.