En sval havsbris borta

Lätta havsbrisar når in igenom mitt fönster, när jag sitter och skriver
och jag dras med till de djupa skogarna med sina mossiga stenar
och inkapslade dova steg.

Jag tar mig igenom de täta skogssnåren
och brygger te i en dunge
och bara sitter och tittar mig omkring
det doftar friskt av barriga lakritstoner

I en sjö badar jag naken,
simmar lite omkring,
ligger sedan på rygg och tittar upp mot himmelen
Tvättar mitt långa hår,
schampolödder blandas med vattnet.

Ligger och torkar på en mjuk, varm sten
Jag doftar skog
Jag doftar längtan,
genomförd,
Min hud drömmer där på stenen om beröring

På kvällen vilar jag på min lägerplats
Huden spänner av solen
och myggen retar mig lite.
Jag tappar en sojakorv i den sotiga elden
och muttrar irriterat.
Äter girigt ett stycke bröd
Jag är behagligt trött efter dagens vandringar
mina tankar är utjagade
inget begränsar
ingen vet var jag är.

Det blir allt kallare och jag trycker mig intill elden
tar på mig mina tjocka ridstrumpor, virar filtar
över mina militärbyxor,
njuter långsamt av en perfekt smakande cigarett
och en mjukt värmande bärnstenskonjak ur min silverplunta

Jag vill inte vara någon annanstans,
jag är bara där vid elden,
inget jagar mig
och jag är inte fången i något annat.
Bara elden och min konjak,
snart kommer natten