Jämvikt

De gröna bladen på träden väger lika mycket som kyrkklockans ringande,
mina tankar i jämvikt med luften mellan fåglars vingar,
den torra sommarjorden motsvarar mitt hjärta i tyngd,
ner i vattnet dyker jag,
under ytan väger jag inget liksom vattnet bär sig själv
viktlöst igenom vågorna.

Equilibrium igenom alla mina lager,
equilibrium i alla tidens riktnigar,
en känslans balans och måttlighet,
som inte ges av någon annan,
och som så lätt tas ifrån en,
och som måste skapas i en stilla rörelse
Trädhorrisonten densamma återspeglad
i det blanka sjövattnet

Färgerna är exakt lika lätta som formerna,
elementen är i fas,
så mottagliga för sig själva
att de äntligen ser sig själva.
Mellan fantasi och verklighet en tydlig resonans,
bilden överensstämmer med konstnären idag

Allt återfinner sig själv i allt annat,
detsamma men ändå nytt,
lugnt men inte för lugnt,
allt i lagom balans

Igentäppta glipor,
kontroll och återhållna känslor,
allt milt påverkningsbart,
varken dynamiskt eller statiskt,
varken fast i ett varande eller i förändring

Jag väger lika med världen i dag,
varken för tung eller för lätt,
jag är ett fluidum,
blandat lagom starkt för drinakrna att ta in