Stockholm m.m.

Har legat och dragit mig och lyssnat på radio, eller som farfar brukade säga jag har latat mig. Nu rinner mina ögon så. Det gör de alltid på morgonen. Nattens drömmar har varit intressanta. Jag var del av en kockgrupp med män och kvinnor och vi samarbetade i någon slags tävling. Jag var en man som hetter George. Det var nyfikna kunder, det var stora vita tallrikar med balsamvinäger på i dekorativa strålar, det var mat i geometriska former så som en cirkel av krämig potatisgratäng. Min huvudrätt var två stora klyftor av glacerad rödbeta med svartpeppar, pressad citron och honung.

I en annan dröm städade jag trappor och i en drömsekvens var jag publik i en interaktiv teater, där jag plötsligt var med i pjäsen. Där kräktes jag nästan åt en hårig ost. Och så var jag, min syster och min mamma i mitt barndomshem i Skåre, där jag grät för att jag saknade huset så. Vi passade på att vara där när ägarna var bortresta och firade midsommar. De hade en konstig möblering, bl a två matsalsbord bredvid varandra.

Idag skall jag träna, fika med min Syster, handla lite, packa och beställa resa till Prag. Imorgon åker jag till min vän Nina I Stockholm, eller närmare bestämt till Sumpan. Det skall bli superkul. Vi skall till Lasseiparken på fredagen, sedan skall vi till Rosendals trädgårdscafé. Annars har vi inte planerat så mycket. Vi skall väl gå omkring, babbla munnarna ur led och dricka en massa te. Vad som helst kan hända. Hi, hi, hi.

Jag skall sitta på samma Swebuss imorgon i 8 timmar och 40 minuter, så alla som vill messa mig gör det. Jag blir alltid så glad för oväntade sms. Jag blir ju så lätt åksjuk så det enda jag kan göra på bussen är att lyssna på musik. Jag får nog sittsår där på bussen. Jag brukar i alla fall få ont i min ena höft. Jag kan inte sova på den sidan längre på natten. Jag säger ju att jag är en gammal skröpelgnälltant.

Känner mig lite drömsk och svävande idag. Som vanligt längtar jag till så mycket (men ni kan vara lugna för jag skall inte skriva om sex just nu). Jag är mycket lik farfar på det sättet. Hans tankar vandrade också bort. Just nu längtar jag nog mest efter frihet och upplevelser. Skog och mark kallar. Det har blivit en slags romantik för mig. Det är något magnetiskt med det. Om jag väl var i skogen så skulle jag väl svära åt flugor och skavsår. Dessutom blir jag ett monster när jag har lågt blodsocker. Frystorkad mat är inte sexigt, men att koka kaffe i den skira morgondimman är så vackert och att bada i en liten sjö.

I går såg jag fem minuter av ett jättebra program nämligen Torri och Dean inn love. Det handlar om Torri Spelling (ni vet Donna från Bevan) och hennes man som skall skall starta ett värdhus. Snacka om värdelöst. Men till och med Torri är gravid. Jag undrar hur det känns att ha en sådan där vacker mage, skimmrande hår, lyster och stark blick. Hur känns det att bära på något så viktigt? Jag bär bara på skrot, mitt bagage är som farligt radium. Hur mycket tycker ni att man skall avslöja om sitt bagage? Allt eller inget eller något mitt emellan? Blir bagaget lättare eller tyngre om man berättar?

Jag har gjort fel. I sällsynta fall har jag berättat för mycket när jag känner mig nära någon. För sedan jag var barn har jag haft svårt att känna att jag kan komma nära människor och när jag väl gör det vill jag att det skall vara intimt. Då kan jag lätt övertolka saker som samhörighet och själsfrändskap för jag tycker sådant är så fint. Jag har nog öst för mycket över den del människor och det är jag ledsen för. Det är nog tungt att bära mitt bagage såväl som sitt eget. Men jag ställer gärna upp och bär andras. Säg bara till!

Jag undrar om jag någonsin kommer att få bära något så värdefullt som ett barn och om jag då blir så där vacker och stark eller bara gnällig och ful.

Skall frystycka nu.
kram