Har sovit som en stock, druckit en massa vitt vin, ätit grekisk sallad med vitlösbröd och sett Miss Marple. Jag är lite berusad och skall snart ta en sömntablett och lägga mig. Mamma, Frasse och erika är ute på en kvällspromenad. Jag har packat mina grejor i en nu resväska i terakotta som jag fått av min mamma.

Jag är så fet och äcklig. Ingen man skulle tycka att jag är vacker. Alla vill ha lätsamma 20-åringar och jag är en gamling. Har ångest. Ingen annan är ansvarig för ens ångest än en själv. Om man gjort fel kan man aldrig sona det. Ingen kan lindra ens ångest. Jag förtjänar att må dåligt, för jag har alltid varit misanpassad. Känner mig så ensam. Önskar att jag tillhörde en annan tid än min egen. Längtar efter närhet och förståelse; sådant som man ej kan be om. Vill bevisa att jag kan vara en bättre människa som är jämn i humöret. Önskar så att bli förlåten. Känner mig som en gammal Galileo som desperat ber till Gud först då han är hotad till livet.

Saknar farfar. När jag förlorar andra vänner känner jag denna saknad mer och är vilsen. Har ej hunnit se Anette i Karlstad och hoppas att hon mår bra. Villmatt allt skall vara som vanligt, vill vara hemma i känslan. Vill kunna uttrycka kärlek och åtrå. Vill visa att jag kan älska utan att vara hysterisk. Vill gottgöra folk. Vill att människor skall längta efter mig och vilja vara med mig.
kram i drömmen
en febrig Miss Wilde