Favoritmossgrönkoftis

Tycker om att det blir allt höstigare, för då kan jag goosa in mig i min skönt skogsgröna favoritkofta med dragkedja och hål för tummarna, som jag fått efter pappsen. Lite Hebbe lille...Min myskofta är som ett enmanstält, där man kan dra sig undan från världen: som en mjukare typ av solglasögonskydd. Min kofta är en frizon, en plats där jag mjukt kan försvinna och linda in mig i gömmande, böljande tyg.

Man kan öppna dragkedjan och dra in någon man tycker om i koftboet. Då står man så nära att man känner varandras kroppdofter, och ur värmen kommer parfymer fram som blandas. Ett doftmysbo för fria fåglar är min kofta. Där kommer jag nära dig och kan kyssa din hals ömt. Dit in flyr vi och andas varandras luft, mun emot mun. Vi sover i koftan i skogen, kamouflerade, grönt mot grönt, kropp mot kropp, hud i hud, kön mot kön, under bar himmel. Ingen vet var vi är., för vi har räddas av koftans hemliga plats och varma, ömma rum; i koftomfamning sover vi utan sömnstörningar, runt oss vilande, djup skog som en vallgrav att skydda oss mot lurande fiender i mörkret.