Namnet av Tomas Tranströmmer

Jag blir sömning under bilfärden och kör in under träden
vid sidan av vägen. Rullar ihop mig i baksätet och sover.
Hur länge? Timmar. Mörkret hann falla.

Plötsligt är jag vaken och känner inte igen mig. Klarvaken,
men det hjälper inte. Var är jag? Vem är jag? Jag är nån-
ting som vaknar i ett baksäte, snor omkring i panik som en
katt i en säck. Vem?

Äntligen kommer mitt liv tillbaka. Mitt namn kommer som
en ängel. Utanför murarna blåser en trumpetsignal (som i
Leonoraauvertyren) och de räddande stegen kommer snabbt
snabbt nerför den långa trappan. Det är jag! Det är jag!

Men omöjligt att glömma de femton sekundernas kamp i
glömskans helvete, några meter från vägen där trafiken
glider förbi med påslagna ljus.