Fettfobi

Snälla läsare, döm mig ej! Tyck ej att jag är svag, hysterisk och full av problem! Jag är ingen realist och jag har för mycket tid. Det är en mycket farlig kombination. Jag är en livsnjutare samtidigt som en hård självkritiker. Det pågår en ständig kamp inom mig.

Jag skäms över mig själv. Jag är en studie i fett. Jag äcklas av mig själv och hur jag sväller ut överallt. Ibland när jag går på stan, tycker jag att folk granskar mig kritiskt för att jag gått upp i vikt. Mina kläder skaver och är för små. Jag är grotesk, en jättekvinna, och mår dåligt över detta. Jag vågar ej äta bland människor eller köpa godis på samma ställe mer än en gång. Jag är rädd att människor bedömer mig då. Desto mer äter jag när jag är ensam.

Tro ej att jag styrs av något patriarkat. Jag slösar bara med tankekraft. Tro ej att jag gör mig själv till objekt. Det är det sista jag skulle göra. Jag vill inte klaga över mina lyxproblem, men känner panik över mitt tillökade fettflöde. Trots allt är jag frisk och det är ju värt mycket. Dock måste jag sätta mig på en hård diet innan jag vågar visa mig.

Jag vill här ifrån. Jag vill gå utanför min kropp. Vill inte vara så här. Snälla läsare, döm mig ej! Jag är ju så mycket mer! Hur viktigt är ens kropps utseende? Snälla, svara mig någon!
Späckhuggaren och mandelkubben