Regnets svalka

Utanför min vindsvåning ligger gatorna regnblanka,
och jag flyr in i regnet,
gör av det en fristad.
Njuter av att från min våning se allt utan att någon kan se mig.
Inget kan nu röra mig,
när regnet omger mig är jag odödlig.

Jag har hört att du färdas i regn,
din doft försvann så plötsligt i vattnet,
och hur mycket jag än spårade dig
i vattnet seglade du bara iväg,
bort ifrån mig.
Men jag hade regnet
och gömde mig i det.

Solens strålar bara befaller
medan regnet inväntar och stilla lyssnar
Under trädkatedralen fåglars toner klingar,
av dem får jag svaren du aldrig gav.

Jag hör regnet mot rutan,
dess rytmiska droppar letar sig in i mig,
sköljer bort det som mig så elakt dövar,
ger mina såriga tankar sitt refugium.

Kom, låt oss färdas i en båt över vatten,
och bara mållöst se vart vi hamnar,
släng årorna och låt vår innersta önskan styra!
Jag överlämnar mig frivilligt till dina nät,
sedan badar vi i det varma vattnet
med regnet som mjuk ridå kring våra skygga sinnen.