Olydigheter mitt på blanka dagen

Regnet är så lätt,
de fina dropparna iskalla mot mitt huvud,
mot min hud.
Över ett staket hänger överruttnade luktärtor,
minns hur de böljade vilt över kanten.

Jag suger intensivt och koncentrerat på en stor, hård
lakritsbit.
Salt mot tungan, mot gommen.
Äter man för många så blir det frätande.
Jag försöker som vanligt att vara tålmodig,
men lyckas inte heller den här gången
att snällt suga till lakritskaramellen är slut,
jag biter,
vill åt lakritsinnandömet,
snabbt.

Men inte får man njuta så offentligt.
Inte får man bita så girigt.
Men det är bara regnet som ser min enkla njutning.
Ingen vet att jag övar kärlekskonstens grundpelare.
MMMM,
Gud, så gott!