"If one tells the truth, one is sure, sooner or later, to be found out."

torsdag, juli 19, 2007

Back in Malmö

Resan gick bra. Resesällskapet var underbart. Jag slumrade till en del. Bli förälskad i en Boxer. Det var både hundar och katter i vagnen. Här i Malmö är det äckligt kvavt. Min gulliga Dan har lagat vegoburgare och vi skall bara mysa ikväll. Har ett inspelat avsnitt av Gilmor Girls att titta på.

Imorgon skall jag fika med min goda vän Nina. Sedan blir det vin och mat med Erika och Eva. Kul!!! Kanske ser jag också min vän Helena i helgen. På torsdags skall jag se Marika. Har inte sett henne på länge. Tror också att Kristin är i Skåne. Roligt! På söndag åker jag och Dan till Prag. Längtar. Skall växla pengar imorgon och försöka ett träna lite innan vi åker. Känner mig så fet och äckligt.

I Göteborg drack vi vaniljlatte och åt min snälla mammas matsäck. Sedan köpte vi ett varsitt läppstift på Body Shop. Kvinnan i affären skulle tala om vad jag skulle ha för fäger och hur jag skulle sminka mig. Om det är något jag kan så är det fäger. Jag kände mig ful och skabbig av hennes kommentarer. Blev orolig och fick ta en sobril. Hade nog blivit drogmissbrukare om jag inte haft mitt skrivande och fina människor omkring mig.

I Malmö mötte Dan och Erikas mamma oss på stationen och jag blev så glad. Fick frukt av Erikas gulliga mamma Daisy. Hon är så kär. Det är Dan med.

Är lite orolig. Det gör ont i hjärtat och känns ensamt i själen. Saknade farfar i Karlstad och en god vän. Drömde om dem under natten. Jag känns som ett övergivet landskap. Vill göra rätt och visa i handling att jag vill väl. Önskar så att min vän kunde förlåta mig för han är viktig för mig. Måste få känna att han är det utan att skämams. Han har sårat mig djupt, men han måste få bestämma vad han vill. Förstår det inte helt men dömer honom ej. Förstår inte varför jag ger kärlek till någon som ej vill ha. Jag är så dum. Önskar att jag kunde få en chans att visa att det är annorlunda nu. Önskar att jag kunde göra allt ogjort. Det är tomt och jag saknar våra bra samtal. Vill inte bråka och älta. Vill bara ge dig en kram och finnas där jämt för dig, skratta med dig och fåna mig med dig. Vill få dig att lita på mig igen. Vill att du skall vara del av mitt liv och inte hata mig, men jag kan inte tvinga någon. Förlåt att jag går på men jag tycker om dig och det finns ingen som du. Känner en connection till dig. Det är så värdefullt.

Nå gråter jag lite. Min dramatik är löjlig men jag menar allvar. Om du läser detta så bli inte arg. Du är inte skyldig mig något men jag önskar att jag kunde prata med dig på ett bra sätt. Förväntar mig inte förklaringar och vill inte övertyga dig. Är bara så sjuk ledsen. Skulle betyda massor att bli förlåten och en dag bli vänner igen men det är väl inte möjligt i sinnevärlden. Du är som hemma för mig.
kramar