Sepia

Jag ser dig i Sepia. Dina möbler är bekvämt och behagligt slitna. Du handlar intensivt och spontant på loppisar. Hösten har precis kommit och med den svala vindar. Man kan andas igen, och inte längre gömma sig ifrån den alltför starka solen; vara sig själv. Det stiger imma från din mun. Överallt bara du. Luften är fylld av längtan som kan ej kan döljas: en förväntan utan krav.

Vi krigar runt i löven. Vi springer prasslande runt och jagar varandra, fånar oss och du du halar in mig i din rutiga halsduk; under din stora rock din trasiga kofta. Din mun var mjukare då och jag kan inte ta ögonen ifrån den. Det är som om vi redan kysser varandra fast vi aldrig ens vidrör varandra. Sedan lägger vi oss tysta i en lövhög och blickar uppåt. Stjärnorna är vänliga mot oss och jag känner mig som Chatterton fast med sällskap och endast skönt melankolisk.

Det gnistrar mer bland de sprakande löven än i bleka stjärnor. Snart skall löven förmultnas och bli ett med jorden; och då kommer jag vara långt borta ifrån dig. Kan inte sätta namn på känslan, men vill hålla din kalla hösthand. Det känns redan som om jag gör det. Vi ligger bredvid varandra och snart skall vi skiljas åt. Långt senare skall vi skiljas för alltid, och jag skall stå där i hösten med två bilder av dig som jag inte kan förena och undra vem du lövkrigar med nu och om vi någonsin kommer att vandra igenom hösten tillsammans.

Och det kommer vara som att vi inte lever under samma himmel och stjärnorna kommer att skratta hårt mot oss. Vi kommer att vara planeter som slås åt olika håll igenom ett stort Big bang och jag kommer undra om det finns små vackra stigar där bland vintergator för oss; en parallellt plan där allt gick bättre för oss, sida vid sida med oss.

Men nu svart-vit höst, sepia, som en skarp kontur ej ifylld, som ett halsband av taggtråd runt våra slitna halsar, som om hösten lämnat sig själv Vill visa dig ett höstlövs alla fäger. Vill värma frusna händer på en varm kopp te; höstglöd. Där vid kastanjernas väldiga skugga lövleker de som vi var då; fast i tiden.