Kärleksknockout

Gått ner till sjön med pappa och ätit klarröda, läckert mogna nypon från en frodig buske. Bärens kött var så blodrött och skiftade i orange. Smaken var söt och nyponen smalt i munnen. Skulle gärna ha plockat en korg full och gjort en god nyponsoppa och bakat mandelbiskvier till precis som farmor alltid gjorde. Skall hälsa på henen sen och farfar på kyrkogården i Rud.

Träffade min söthund Gina och hon blev så ivrig att hon nockade mig i huvudet. Som tur är klarade sig de nya glasögonen, men jag mår illa och har ont i huvudet. Snart skall vi dricka kaffe inomhus från kaffebryggaen som gör sådant gott kaffe med en ton av espressosmak. Det regnar ute och blåser frisk. De torra stråna blåser vackert i vinden. Känns som om det kunde lika gärna varit hundra år sedan.

Gina följde med oss ner till sjön och vi träffade hunden Tessan. Jag rusade runt, lekte med bollar och pinar. Vi pussades och jag tog en million kort. Sedan sjön innan oväder i småregn och mörk melankoli; vågor, vatten i vind, förgänglighet, tystnad. Det slår om så fort somi livet. Jag njuter i storm. Kryper ihop inomhus. Älskar Nordby. Ddt är det närmaste jafg har till ett hem. Hundarnas väg är kärleksvägen (nu låter jag fånigt New Age). Hem kan vara i olika varelser. Hem kan flytats runt i känslan, i distans. Kärleken finns i ett avstånd; som är den äkta närheten igenom frihet. Svammel, svammel. Älskar strån i vin, så mjukt högula på min iris, förgängliga, svarta blommor.