Falla eller förändra?

Höstens löv dansar i en cirkulär,
centrifugdans med vindens hjälp i cellulosaseglen.
Inom mig rytmar keats,
strofer som vilat länge återuppstår
och går in i hösten.

För hösten har döda poeters rymt,
inom mig flyter andras ord,
och de förklarar mitt liv;
ihopblandning;
som musik till noter;
min vemodiga höstmusik;
Verlaine i blodet
till regnet som smattar mot min ruta
en takt av något som jag glömt
och som nu stiger upp i mig

Farligt är att presentera något bra för någon,
som vill fortsätta krampa om det gamla,
som en maläten kofta som man vägrar slänga,
tills den står styvt upp av sig själv i interiören.

För man vill inte skiljas från sina skydd,
och man pussar sina demoner god natt
och vet inte vem man är utan dem.
Farligt att utmana någon att ändra på det dåliga,
att väcka rädslor om att det finns något bättre som gått en förbi
lättare att falla tillbaka i svärtan än att förändra
och hoppas på något bättre
bortom allt