Granna Granny Smith

Man måste alltid omge sig med sådant som är fulare, så att man själv kan lysa i relation; Soom idag dag gick jag raskt över Gustav Adolfs Torg, inget ont alls anandes, oskuldsfull som en höstbambi. Det rastlade i löven. Solen sken och frukthandlarna dukade upp ett färgglatt smörgåsbord. Plötsligt stiger de bara ur marken, utan någon som helst förvarning, dessa sömniga, skoningslösa zombies från undre världen, dessa troll ur bergakungesal; dvs en mycket blond familj var av samtliga medlemmar begravde sina gaddar i friskt gröna Granny- Smith-äpplen. Det slurpades och fulades. Det vore som om denna familjesvulst var de vackert blanka ädelsstensäpplenas tackiga Paris- Hilton- accesoar. Äpplena led hela sin plågsamma sin väg igenom fula människosytem och jag tror de grät lite av att bara slösas bort så där och att genomborras av griga, vassa tandjävlar.

Senare, utanför vårdboendet, gamla, vackert rynkiga damer som njuter sol mot huskropparnas lavendel. Stickade, krämfärgade baskrar mot de svalt blålila baskrarna. En tant sitter ensam på en bänk. Det kommer aldrig att upphöra att förvåna mig vilka människor som värderas högst, de som skriker högst, i detta samhälle; och så vi andra, vi acessoarer till maktens fulhet.