Överbefolkning i hjärnkontoret

Ätit suhi. Kändes konstigt. Så fiskigt. Går nog tillbaka snart till att bli helvego igen, alltså inte jag utan mina vanor. Jag är ju så köttigt syndigt som man bara kan bli, och urtråkig samtidigt. Jag, liksom du, består ju av kött, kött, kött. Jag är ett människodjur. Ja, ja nog om det. Har fotograferat i hösten och fikat med en vän.

Jag såg människor i hösten och hösten i människor; eld som stiger in i stängda hjärtan. Jag såg min kattvännis Våfflan som låg och njöt i en strimma av sol. Jag prasslade i löv. Jag gick i hösten, hösten på min hud och i mitt inre; min färg skall vara orange. Jag vill ha något orange; mitt emallan glöd och död. Jag fotograferade kajor. Jag njöt av deras rörelse. Min rörelse var en dålig imitation av deras, men den var hösteld.

Skall dricka vin med Eva och Erika ikväll. Det skall bli superlajans, tra la la. Är lite överintensiv. Ringt om jobb I Värmland över julen och hoppas att det skall bli något. Jobbar gärna bort ångesthelger så jag slipper att ha ågren för dem i djävulens säsong. Eller hur, Vita Satan? Men det skall bli underbart att vara i Nordby hos fadren. Längtar lantlig höst. Längtar katt så jag blir galen, som andra längtar bebisar. Jag är emellan katter och det är ett sorgligt stadium att vara i. För jag vill bli med djur, dock ej med människordjur.

Medicinen har hjälpt mig och jag är äntligen mig själv igen efter många depressionsår och jag är starkare än någonsin. Depressionen var inte min person, bara en del av den. Och medicinen gav mig livet tillbaka. Den gjorde mig inte alls till en främling för mig själv utan jag har lärt mig också att hantera min dova bakgrundmusik. Jag pendlar inte längre utan är mer jämn i humöret. Önskar jag hade fått hjälp och medicin redan när jag var barn och var helt utelämnad till världen och helt utsatt för psykisk misshandel på fler nivåer. Men det har jag lämnat bakom mig nu.

Min röst är tydligare än någonsin och ingen får rubba den. Jag tar inte skit något mer, och vill njuta av att vara med mig själv och skriva. Novellsamlingen fortskrider sakta men säkert, men mycket tid går åt åt annat just nu; splitting i pannkakan. Storpotäten har fått fnatt.

Vill leva som i musik svävande och vara en fri agent. Skriver ansökningar och det blir rätt mycket i huvudet; hjränsmälta. Dock är jag eftertraktad, vilket känns konstigt men rätt. Äntligen, som Fylking sade.

Jag får lov att dra mig undan och vara mångsidig, när jag jobbar både kreativt och med olika flera småjobb. Jag fastnar ingenstans vilken är min största skräck som ibland leder till att jag just fastnar. Frihet är en paradox och man byter lätt ett fängelse mot ett annat. Jag kan inte hoppa runt för evigt men det passar mig just nu när jag är pengakåt, dvs ha medel till att bli fri och kunna röra mig geografiskt.

Doris vann litetraturpriset. Träffade henne I Norwich på UEA 1995 och hörde henne föreläsa smat vinminglade med henne och fick en bok signerad. Snart signerar jag böcker. Den ni!!!!!!! "För det anstår icke att göra mig mindre än vad jag är". Verkar som om Akademin gått tillbaka till mer väletablerade nämn. Är kluven till detta men bryr mig föga. Doris skriver bra dock och är en klok och intressant person som varit emd om en del. Man skulle sitta och snacka med henne och PD. James. någon gång och ha cream tea.