Frestelse i tanken

Regn mot mitt ansikte som toner från en annan värld; inkapslat lugn. Min mörka steg, vilande mot marken. Staden har sitt speciella ljud idag; en mjuk och vacker klang med mig, bredvid mig; samklang, som vore det i mitt hjärta äntligen någon slags balans.

Gigantiska lönnlöv som faller, som virvlar i sitt lövregn; och som raslande följer markytan. De visar mig vägen igenom en stad i dimma, och jag tar in det vackra och går in i mig själv. Och jag rör mig och njuter.

Min läppar kring en övermogen höstfrukt. Mina tänder sjunker igenom det spänstiga köttet; sötma mot tungan. För jag måste ta in och låtas tas in. Emellan mina läppar bor en varm ande.

På din ryggkanvas vill jag navigera efter stjärnornas kittlande linjer; min mun mot dina tunna hud; en elektrisk genomföring när dina huds segel bär min dolda andes hetta.

Nu dina smaker i min mun; i tanken, i behärskningen. Jag stålsätter mig, men klär av dig resten av dina tankar, dina kläder i mitt drömrum. Känner din doft överallt, även när du inte är där och den förför min näsa så finurligt att jag slutligen faller fast jag håller emot.

Du får ha dina egna rum. Om dem vill jag inget veta, men jag vill lätt vidröra det inuti med fjäderlätta smekningar och omsluta ditt kön med munnen, andas lätt på det och låta tungan tala i rytmer, i intensiteter, och avbrytas av pauser där jag upptäcker hela din kropps inskriptioner med min hemliga, sensuella muskel.

Rym med mig utanför tiden och smaka mig! Jag känner min egen smak i din mun; salt och blommig. Konturerna av din person och din njutning, din andning som stegras när jag använder hela min mun och hela min kropp samt mina händer att känna in dig och det utanför dig.

Jag kysser dina tankar, mellan rader, mellan orden. Min mun fylls av hela dig, och du tar dig ner igenom min strupe och mina organs innandömen. Du smakar salt och nötigt, skummigt proteinaktigt rikt, men även sött och syrligt. Ja, hela världens smaker rymmer din kropp och ditt kön. Och jag kan aldrig få nog av att betrakta det och drömma om att jag gör allt det jag önskar med det och dess tillhörande person, ute till skogs och i vattnet där din kropp är som friast och lättast och smakar mest vilt.

För du har höstens smaker. Jag hör ljudet av vatten. Kanske avslöjar någon vandrare oss snart. Jag fryser lite om rumpan och benen. Du smakar som bäst utomhus med vattnet som ram; din kropp en njutningen stileben på en mörkgrön bakgrund; vi smälter ihop för ett ögonblick för att sedan skiljas. Det känns bra, men du dröjer kvar i mig som ett biverkande efterskalv och du är så vacker när du efterpulserar, så fruktigt köttig och ditt kön lever inom mig. Det kan jag ej motstå, i tanken.