Ryggfödsel

Det är föga inressant, inte alls som i någon fängslande skräckberättelse av Roald Dahl med kittlande vändningar och plötsligt hårresande slut med finurligt ironisk slutkläm. Ingen försöker att knycka mina ryggtatueringar och sälja dem som dyrbara konstverk, nej jag har bara värk i ryggen; verk som värk. Dock känns det som något håller på att födas ur ryggen mellan kotor, kött och muskler. Kanske är det så att Pallas Atena tittar fram med sin krigsaptit. Nådigt är det i alla fall inte, men vem som har ett liv bryr sig.

På måndag börjar jag 0645 i en hel annan del av stan. Sedan jobbar jag fredag också på samma boende och går en medicinkurs två andra dagar. Kan bli mer jobb också samt insprängda interjuver och ett träningspreludium för min nu träningsförtappade kropp. Håller på att sonera terrängen för jobb under julen i Karlstad. Vill ej drabbas av skräck, när jag inte vet att var göra av mig underd jävulens säsong. Längtar Värmland och dess människor dock.

Skall godisläsa, ge min karaktär Finkel sin sluttouch och lämna ut honom ensam i världen samt novellfundera. Måste också fara ut till stan med en diger cv-bunt till olika godisaffärer som Vagabond och Pilgrim.
So long! Jag befinner mig i vinden, snabbt trampandes, alltid steget före