Med is i hjärtat

Fotografera aldrig på en balkong på 6:e vån, i vinden i tidig morgon, om ni inte vill ha is i hjärtat! Men uppfriskande är det; frost igenom mitt sömniga system, och utsikt över hela staden i vackert, känsligt morgonljus.

Skall bada mina växter snart. Jag har försummat dem och har dåligt samvete. Jag, som egentligen älskar växtpåteri i mysig farfarsanda, har låtit dem nästintill självdö i sin egen torka; etiopisk regnövergiven jord. Ja, alltid försummar man något hos sig själv eller andra, för allt är på bekostand av något annat.

Nu vaknar staden och jag gör upp dagens alla planer. Mycket är det som skall göras och jag får inte överintensiviera mig. Splittringen råder över allt i sina nyanser; för livet är aldrig svart eller vitt. Och något överröstas alltid. Det blri ibland en hets att leva bland alla sin jag som spretar. Men jag har nya gråa vantar att trä över mig, när jag bara vill vara tyst och fly undan under filtar i en tyrst tillvaro utan ord, människor och uttryck; utan mig.

Min rygg bråkar och min själ buktar ut likt diskbrocken i en trillskande ryggrad. Livets ryggrad ligger aldrig jämnt som ett pärlband. Nu, låter jag så pretto, hi hi. Kul att vara det. Nu till motvikten: jag skall se uppföljaren till Saw idag, mycket soffsmaskigt. MMMM. Det är som Dan sade, dålig kvalitet är också kvalitet, och man måste få underhållas av det som är B ibland och få lite skräck så att man kan glömma sin egen skräck.

Har köpt två nya böcker, så att jag skall öva mig på att fokusera på det stillsamma igen. Dessa böcker är som vacker konfekt som stiger in på min ögas lins. Den första består av dokumentärt material och handlar om asylpolitiken; nämligen "I Sveriges väntrum". Den andran boken har hängt med ett tag och har väl inte gått så många medborgare förbi; "Ett öga rött". Den är en specialutgåva och pärmarna är kyligt blå. Jag älskar sådana uttryck, att den är blå när titeln är röd; ni förstår nog vad jag menar. Det är som att ha en t-shirt för ett annat band än det man är på koncert på. Älskar det motsägelsefulla och finurliga; som fotografier med dubbelt, komiskt och ironiska budskap. Det är cool. Man kan alltså ana ett visst tema i min litteratur, i "min" litteratur. Vill fortfarande läsa "Sveriges lika lag" om polisens skumma rutiner och Lessings bok om katter. Ja, ja Miss Wilde har träffat även Doris.

Jag överanvänder cemikolon idag. Tur att ingen språkpolis är här med sin röda korrekturpenna. Jag är emellan, jag är dubbel och alltid motsägelsefull som de flesta andra. För jag är inte säker på något samtidigt som jag har en sådan stark inre röst. Jag är min egen texts tveksamma cemikolon och jag väntar kvar men ändå inte i språkets ingenmansland.

Nej, min hjärnstuvning skall uträtta stårdåd nu inom en rad områden. Tills vi ses: storkraaaaaaaaaaaam