Livsmanus

Och tala som en dialog i en gammalpilsner dialog skall jag bara och vägra helt att använda modernt språkbruk. Vissa dagar skall jag vara hänvisad till en dramatisk strindberg vokabulär, medan jag vid andra tillfällen helt förlitar mig på färdiga dansbandssentenser. Vissa dagar är jag fastskruvad i Ikea språkestetik. Stundtals är jag låst i en musikal, medan jag andra gånger bara andas ut färdigpacketerade strofer ur schlagers, eller krystar fram Willy's Eldoradospråk eller fövisas till ett svulstikt 1700-tal med uppressad byst, puder, peruker, luktsalt och kättslig förförelse. Vidare lever jag ibland i böcker och är fst där som en härjad karaktä. Ibland möter jag mina egena skapelser och sitter ner på café och talar med dem; sex karaktärer söker en författare. Pirandello, Borges osv. Detta är min farmtidslott, mida gjutna öde; hackat i marmorsten, ty jag skall hemsökas av diverse språkspöken som tar mitt jag i besiktning och mod dem hjälper inga Sydowska exorcister. Mitt namn för alltid skall vara Schruwelpeter, Raskolnikow och Rumpelstitskin.