Tygelsjö

Det tycktes tydligt för mig att mitt liv var inramat av arbete, bussar direkt efter slutad tid till gymet, mat, sängen, drömmar om sängen, film, och dessa ingredienser om och om igen.

Så kom våren för tidigt och jag tilläts vara ingen utan relationer där jag utgjorde positioner mot andras positioner. Ur marken hade tidiga blommor skjutit upp och i mig väcktes övervintrade lustar.

På knotiga, nakna trädarmar satt duvor spejandes och i buskar levde grenar av småfåglars vingar. Och jag togs med dit all längtan vandrar och mina armar flöt ut i vingar och jag steg mot himlarna.

Ingen ram och ingen gräns. Jag lever utanför min kropp. Min kropp är bara flyktiga toner, bortglömda ord til en dikt jag mumlade en gång. Som då jag stal en poesisamling av Ekelund på biblioteket. Det var innan jag upptäckt Ekelöf.

Ord som vingar att skapa fria vägar och ord som snaror att begräna. Så lätt att stjäla från varandra och svårare att ge ord som vecklar ut vingar.

Som om jag inte skulle ha kysst varje fjäder på dina vingar om jag bara kunnat och visat dig vägen dit längtans toner stiger och aldrig slutar färdas.