Inget nytt under solen

Träffade sötis-Zofia och busgoosiga Moses igår. Det var sååå fint! Har min skrivarvecka. Allt känns som om det kvittar; trötthet och ordlöshet. Vill inte se människor. Dricker mangosmothies och te; sover och ser deckare. Vill inte gå ut. Så mycket tjafs, så mycket strul det finns i världen. Och jag är trött, så trött. Men måste diska och gå och hämta paket; men jag undviker, undiker staden och människorna. Längtar landet och ett eget hus; längtar frid och lugn. Slut på rapporteringen men den fortsätter som en upprepning, inte ens värd att rapporteras.

Men jag längtar fortfarande det vackra; att gå in i en Cyklamens färger och stanna kvar i det svara; och doften av ren jord och att gnugga fingrarna mot ett saftigt bladoch dra in det gröna. Och trädhorrisonten och utsikten över havet. Och att kunna andas i fred och att något känna för något.