Å böxorna di sprack

Å böxorna di sprack, för på tio månader har jag gått lavinartat upp i vikt, utan att äta. Märkligt. Skall tillbaka till läkaren imorgon och ta fler prover. Sedan trappar jag ned på medicinen och skall sluta helt på lördag. Direkt fick jag tillbaka min matlust efter 18 månaders aptitlöshet. Dock känns det tungt psykiskt.

Jag traskar till jobbet vilket innebär minst 8 timmars promenad i veckan. Måste komma igång med träningen också. Har ej orkat pga min järnbrist. Och jag är äldre och orkar inte banta och hetsa. Det finns ingen mening i det. Men något är fel i kroppen, och jag ser överviktig ut. Känns ej helt sexigt och kul. Men vad andra tycker skiter jag i.

Vill gå ned och få kroppen i balans så jag kan bli gravid. En del av mig längtar barn; en del av mig är skräckslagen.