Askfärgat hår

Nu har jag återgått till min vampyrestetik igenom att färga håret svart på frisörskolan. Där fick jag veta att den naturliga färgen i min hårbotten heter ask. Det lät mer som en diagnos än en nyans. Attraktivt lät det inte i alla fall. - Denna kvinna har drabbats av en allvarlig åldersåkomma. Byt genast ut henne mot en charmig 22-åring.

Frisöreleverna var så söta och trevliga med sina ungdomligt runda kinder och släta hy. Där jag satt med min panna som ett dragspel, kunde jag inte låta bli att fråga mig om alla män till slut skulle vilja byta ut en mot en yngre upplaga. Inte kan jag anklaga dem i så fall. Ungdomlig friskhet och lätthet är förförisk och vinnande. Bitterhet och surhet är det ej.

Fast inte bryr jag mig om vilka männen väljer heller. Allt står inte och faller med dem. Så inte tänker jag lägga huvudet på sned, le sött, puta med brösten, vifta med ögonfransarna, skratta åt dåliga skämt och låta någon skrävla loss. Inte för att alla 20-åringar tillåter det, men risken är nog större.

Håret blev färgat i alla fall men pannan har jag kvar, och inte skulle jag vilja byta heller. Jag tycker mycket mer om mig nu än när jag var 22.