Där jag ligger blek

Jag upptäcker till min stora förtjusning att min skrivarhjärna gått in i det första stadiet av rigor mortis. Detta är min 59:e text här. Idag fyller denna blogg en vecka. Fram med champagnen med sina krispiga bubblor och cigarrers fyllighet, då jag i sju dagar fött fram detta myller till världen! Ja, Miss Wilde är mycket på gott och på ont och detta är för henne en ytterst nödvändig ventil.

Har du förresten hört talas om dessa fromma och modiga män som mumifierar sig själva gradvis redan medan de fortfarande lever? På en minst sagt karg kost på bland annat jord, glas och arsenik svälter de ut sina inre organ? Men i döden misslyckas sedan de flesta att bli mumifierade. Tala om otur. Det är något bekant över dessa mumiefanatiker, tycker jag.