Under resans gång

Tyst! Avbryt ej min dröm med dina glättigheter. Snälla, låt mig få behålla en liten bit av dig oförstörd, och låt det finnas något kvar att ej förakta. Vi är inte främlingar längre och kan ej obehindrat byta drömbilder med varandra. Du är någon helt annan och jag blir aldrig densamma. Något försvann och förvandlades till annat, för alltid. Jag försöker att spåra mig tillbaka i tiden, men finner ej punkten där allting gick snett.

I mina ögonbryns mjuka böjning, i mina ögons klara sotighet kan du inte längre finna något romantiskt skimmer. Där finns inget kvar.