Kvällsord

Det känns som om jag redan talar ut i tomma natten, igen. Inget svarar. Läser någon mina ord överhuvudtaget? Jag skriver väl ändå mest för mig själv. Men jag saknar dig, min trogne läsare! Jag är nyfiken på dig. Vill lära känna dig igenom dina ord. Vem vet? Kanske kan du få Miss Wilde att tänka något vettigt med hjälp av dina klipska kommentarer. Jag har så ont i ryggen ikväll, men vem vill höra om sådant tråk. Fysisk smärta inom rimliga gränser är trots allt hanterbar. Det är värre med det psykiska.

Ytterligare en dag har passerat i Miss Wildes eventfulla liv, ytterligare en dag närmare föruttnelsen har hon kommit. Jag har nyss tittat på Barnaby och blev särskilt förtjust i en äldre klurig dam. Jag tänkte att det kanske är skönt att vara gammal ibland, men jag vet ju att det inte är helt sant med tanke på dagens äldreomsorg. Dock har jag aldrig kunnat se mig själv som gammal även om jag vill uppleva att bli äldre. Jag undrar om någon kommer att älska just mig, då jag är skrumpen och maläten. Kommer jag att älska mig själv då? Kanske kommer jag att göra det, eftersom jag vid det laget kommer att vara mer som jag vill vara.

Idag har jag varit på studiebesök i företagsvärlden, närmare bestämt i frimärksbranschen. Där bjöds vin med snittar. Där fanns kostymmänniskor och kufar, men det var trots allt mycket trevligt om än mycket overkligt. Bra är väl att ibland kliva ur sin egen snäva värld och öppna sig något. Det hann jag emellertid ej göra på min dryga timme i företagsvärlden. Jag blev mest någon som skymtade förbi.

Känns ej som om jag ska romantisera fram några drömbilder ikväll. Kanske är de slut redan, och Petrarca avskedad pga sitt dåliga omdöme. Kanske ligger idealismen nu död. kanske är jag för förutsägbar även i min fantasi. Kanske är längtan tröttsam då den föutsätter ett avstånd. Man längtar ju till ett annat liv, till andra platser och personer men kanske mest till sig själv. Jag vill ej leva i en distans även om jag mer än något annat just nu behöver distans. Men i distansen kan man ju ej leva för evigt även om den skyddar en för stunden.

Det är slutligen ens handlingr som räknas. Inte beskrivs döda personer i uppslagsverk eller dödsannonser blott igenom sin längtan. För världen betyder den intet, och till slut är det de verkliga människorna i ens vardag som påverkar en och betyder något för en. Kanske betyder drömmen inte något alls?
God natt läsare var du än är
kyssar
Miss Wilde