Engelsk trädgård

Jag huttrar där under min filt i ett avskilt hörn av min trädgård. Morgonens blågrå skirhet fyller platsen med sitt vemod. Slitna, uppluckrade trädgårdsmöbler, grönade statyer, gamla urnor, överallt stenar i olika former, vildvuxet gräs, knotiga grenar, också äpplen, ruttnande fallfrukt, överblommade pioner, allt i virvarr och i blandning. Här i kaos ett lugn.

Jag värmer mina kraftlösa morgonhänder på min tekopp, smuttar lite och lutar mig funderande tillbaka. Detta är långt ifrån min favorittid på dygnet, men jag gömmer den i min trädgård utanför allt, gör den till min tid.

I koppen finns Earl Grey, vars citrusångor flyter in i mig tillsammans med mjölkens sötma och jag väcks långsamt eller fortsätter bara att sova fast nu mer angenämnt. Jag är ordlös och utan någon lust att möta en enda människa.

Natten innan var ensamt karg. Jag försökte att skriva mig ur en tomhet och ville nå människor. I morgonens uppgivenhet och återhållna bitterhet önskar jag ej förstå längre. Vill inte inordna tankar, forcera och tvinga mig själv att ingå i möblerade rum. Här i min engelska trädgård får det växa hur det vill och man kan förirra sig helt i det vilda. Varje gång något nytt, en helt annan trädgård.