Och alla dessa dadlar

Vad är du för en rynkig skrumpgubbe som dyker upp i hemska juletider varje år? Vad är du för torr b-dadel som bara ligger där i din platta tråkask och ger övriga mer färska dadlar ett dåligt rykte?

Jag tillhör en av de utvalda. För hela mitt liv förändrades drastiskt, då jag mötte två sorters fantastiska dadlar med vilka jag hade en parallellromans. Ja, jag biktar mig för dig nu, åh dyre läsare, för jag har sannerligen bedrivigt den grövsta otukt genom att utföra erotiska lekar med två från varandra helt skilda dadlar. Här kommer min bekännelse så att ni ska förstå att en dadelfrestelse alltid är till för att fallas för.

Min första dadel var svartmuskig och gåtfull. När mina tänder sjönk igenom dess något krispiga skal så möttes jag oväntat av den mest gudomliga marsipan. Och jag var fast. Vår romans var intensiv och utan hämningar.

Men så uppenbarade sig den något större gyllenbruna dadeln, en dygrip från orienten, och jag förvånades över min nya upptäckt. Inte heller här gick det att njuta tyst det syndfulla kolaaktiga innandömet i min nyfunna vän.

Jag lärde mig att en relation med en riktig dadel kan aldrig vara platonisk. Det är bara önsketänkande.