Då jag patrullerar min mark

Jag vandrar rak i ryggen över mina ägor. I min ena mungipa brinner en cigarett slarvigt, då jag tar bestämda men avslappnade kliv över höstjorden. En glad hund kring mina ben, svampar som då och då tittar upp ur mossan som solguld.

Jag sätter mig ned och njuter av en kopp kaffe från min slitna aluminiumtermos. Den bästa kryddan är att dricka, äta utomhus. Mina muskler värker av allt hårt arbete, mina tankar är stilla och rör det yttre och det praktiska. Jag är så långt ifrån överanalyserandet att jag knappt ens minns det längre. Det är så här livet ska vara, tänker jag.

På kvällen hittar mina vänner vägen till mitt skeva, gamla hus genom mina utsatta marschaller. De möts på varandan av katten. Sedan sitter vi i timmar i trädgården och dricker mitt egna vin och skrattar. Bara gräset hör våra av alkohol urartade konversationer.