Gräl på Willy´s

Jag har krigat på Willy´s, men inte nog med det jag har också vänt mig emot min i handlandet allierade pojkvän. Redan vid den inledande pastasektionen börjar min irritation att strömma ut ur mig och drabba min stackars oskyldiga partner. - Willy´s stänger om 10 minuter. Vad tar du och vad ska jag plocka till mig? Stress! Vi springer runt som yra höns och handlingen blir minsann inget romantiskt doftande på paprikor och klämmande på squashar. Den är fullständigt vardagstråkig.

Vi har olika tempon. Där ryker vi alltid ihop med meningslösa diskussioner som följd. En av oss är otålig och vill bara köra på medan den andre personen är mer eftertänksam och följer med. Willy´s förstärker denna skillnad i oss och den urartade handlingssituationen får mig att undra om man i ett förhållande någonsin kan ha olika tempon. Det fungerar trots allt så länge en person anpassar sitt tempo till den andre. Denna person är ej jag. Kompromissande har aldrig varit min starka sida. Visst kan jag växla tempo, men jag vill inte ibland. Jag vill att livet ska flyta och att allting ska börja någon gång. Jag klarar ej av att utsättas för väntan.

När min partner och jag väntar i kön försonas vi, för vem orkar att köa samtidigt som att bråka? Jag frågar skojande varför min pojkvän inte kan vara på mitt sätt. Jag är ju en lätt autistisk person som alltid försvårar för min omgivning och mig själv genom att ej kunna anpassa mig. Det ska vara "My way or the highway". Det är inget jag är stolt över. Hur skulle det då gå om alla var som jag?

Det är svårt att lita på andra och att lämna över saker på sin omgivning. Är andras sätt verkligen så bra? Jag är otrevlig och missanpassad. Detta kommer tydligt fram på Willy´s.