...Och vad ska man göra med all denna sin längtan?

Och jag föddes med en längtan som bara växer och aldrig stillas. Vad ska jag göra med all denna min längtan? Den har jag aldrig någon användning för men tar man bort den så finns inget kvar. Inte kan jag bygga några fantastiska boningar av denna meningslösa längtan, som försvinner som luft emellan mina famlande fingrar. Inte kan jag åka till fjärran länder och ha min längtan som enda valuta. Min längtan kan ingen mätta och ingen trösta. Min längtan är bra för inget och ju starkare den blir desto mindre upplevs världen. Borde jag stänga in denna min tomma längtan i ett gammalt krus och för alltid begrava den djupt under marken?

Jag rusar emot dig med min längtan. Du öppnar din stora rock och sveper den om oss båda. Fodret en stjärnhimmel. Jag anar i din doft små kristaller av något. Sedan tittar jag upp mot din krage och du lutar dig ned mot mig, kysser min panna. Vi vandrar tysta tillsammans längs vägen.

Min längtan är en filt. Låt oss gömma oss under denna, att i dag ignorera alla plikter. Vi samtalar lugnt, lyssnar in varandra. Jag stryker din kind, kliver lite in i din längtan. Den luktar friskt av gräs och höstens syrliga äpplen. Jag viskar i ditt öra att jag har bara denna längtan. Den är större än havet och finner ingen riktning. Den har rest igenom människor, platser och saker men finner aldrig en kropp att bo i.

Jag andas bit för bit över hela din kropp, sveper in dig i min längtans stora ande. Vi delar varandras luft, finner en gemensam andning och hälsar så som hästar.

Jag önskar att jag kunde förklara att jag inget kan erbjuda dig. Jag söker inte i dig någon drömbild. Jag struntar blankt i alla masker, alla poser. Det är vad som finns bakom dem jag längtar . Du skymtar ibland utan att veta det. Snälla, tala till mig om din längtan! Ge ord till vad som för världen inom dig döljs! Vi dricker te. Jag vill veta precis hur du vill ha ditt te. Sådana detaljer om dig vill jag samla och bygga av dem en boning för vår längtan.

Jag tror på den lilla rörelsen. Jag nuddar dina fingertoppar lätt med mina. Ibland rör vi vid varandra fast vi står långt ifrån varandra. Ibland ser vi varandra fast vi blundar. I mellanrummet mellan våra kroppar rör vi varandra och min längtan flyter in i din längtan.

Jag kan vila i din röst. Den är melodisk. Den slingrar sig kring min röst. Dina läppar måste jag vidröra. I dem finns så mycket av dig. Är det möjligtvis så att min längtan kan få dröja lite i dig? Kan den bo i din läntan?