Charmtrollets allvarliga buserier

Ett ystert och yvigt blåbärstroll med mulliggo mage och ostyrligt hår bubblar gatan fram,
med ett busigt skratt som smittar dansar detta blå troll ivrigt över gränserna,
blå gnistor slår över betong och får sten att mjukna då spjuvertrollet i fnittriga
rörelser motar ut vad som grått, stelt och livlöst är, spränger diagonalerna.

Trollets kropp är liten, men anden stor då det utan betänklighet i offentlighet skuttar
utan riktlinjer,
gör djärva saltomortaler över den förstelnade marken,
rullar i galna sidokullerbyttor,
slösar så burdust med sin rörelserepertoar.

Trollet blir lite yrt men kan inte spara sig,
vill sin inres alla fäger utagera i våldsam vandans.
Och sjunger gör också trollet så konstigt att människor
det möter så väl som hårt trollet betittar sina öron täcker i förskräckelse.

Nej, lilla hetstroll, så där gör man bara inte!
Så där kan man inte låta, betee sig, se ut!
Så glad får ingen vara!
Alla infall skall vi för alltid kväsa!
Att uttrycka fel grad av en känsla är förbjudet i denna skrattbannlysta stat!

Bli någon annan mer lätthanterlig och blid, lilla futtroll!
Kväv översjälsligheten och kamma ditt tovhår,
le ej mot människor utan var misstänksam,
alltid på din vakt,
fyra ej av hysteriska skrattsalvor,
bli mer slät,
bli ett standardtroll!
Bli dum och lätt att acceptera!

Trollets glädje blev här lite hotad.
Tyst och dum kände sig denna trollvarelse.
I sig själv levde trollet nu,
gömde vad som var färgsprakande undan,
för någons spontana glädje är alltför lätt att krossa,
en provocerande trollentusiasm måste bemötas av grymma glädjedöden,
så godkänt att själa av någon men så meniglöst att ge av sig sjäv.

Så när du går där på dina likriktade gator,
samma väg var dag,
minns trollets virvlande lövhöstdans och skäms.