Pelargången

Mina händer följer varsamt dina kotors rad ända till stjärnorna. Mina händer är som råkors vingar, då de försiktigt och lätt känner in din kotbro. Jag kysser din nacke och blåser sedan tyst i ditt öra. Jag andas in hela din hud och kryper tätt in till, smeker med min ena hand din ljumske. Den är vackrare än något annat och den håller uppe min värld.

Jag flyter osynlig som en viskning längs din ryggs skirhet i natt till vårt övergivna himlavalv och dina trötta ögons lysning.