Överallt dessa magar!

Min svullna mage böljar sig likt havet. Fettmassor i valkar galopperar åt alla möjliga riktningar och det blir svårt att avgöra om min kropp överhuvudtaget har ett slut. Min mage finns i plural. Jag har magar, men ser trots allt fortfarande mina av förhårdnader svårt angripna fötter. Jag har späckvågor som dallrar när jag rör mig, men tar mig fortfarande obehindrat igenom de flesta dörröppningar. Åh läsare, vad jag önskar att jag hade en god ursäkt att här redovisa för min utsvävning i gulkornigt hull. Helt ljudisolerad är jag emellertid. Mitt nyfunna fett fungerar som nödvändig ljuddämpare; en skyddande bomull mot världen.

Det finns trots allt kvinnor som får magar av ädlare anledningar än ett skadligt överintag av diverse chokladlivsmedel. Dessa magar dyker upp överallt som deras egentliga uppgift är att håna mig: mig en kvinna av fel sorts rundörer. Magarna påminner mig om livsidéer, ouppnåliga idyller och om att det finns en mer konkret mening med ens aktiviteter här på jordytan. De låter mig heller aldrig glömma att jag aldrig räcker till i dessa sammanhang och att jag i mångas ögon för alltid kommer att förbli en halv kvinna trots min svallande kroppshydda.

Hur känns det då att ha en sådan där mage, att i sin kropp bära fram ett blivande liv? Är det verkligen som särartsfeministerna utmålar det? Sitter man där på en grön kulle naken och naturlig med ett gudomligt ljussken över sig?

Blir man betraktad annorlunda också av männen då man äger en sådan där kärleksmage? Är man då plötsligt en väl respekterad madonnagestalt som aldrig kan avsättas från sin självklara tron? Är man i deras ögon vacker och stark i sin nya roll? Slår männen knut på sig själva i sitt ompysslande av någon med en sådan mage? - "Sorry, Miss Wilde, din mage är bara en chokladmage. Dig kan vi inte ömt omsköta, så banta eller skaffa en sådan där riktig mage som du kan skjuta framför dig på stan!".

Och mannen till ens framtida barn ska han titta på en med nyvunna kärleksögon? Ska han sin kvinna beskydda och avguda? Vad vet jag. Jag är en barnlös idiot och skengravid. Detta enda jag har gemensamt med en riktig, vacker kvinna med rätt sorts mage är mitt stora illamående och mitt lynniga humör.