Frukost när allting ordnat sig

Jag väcker dig med doften av riktigt kaffe. Dina ögon är sömndimmiga då du kommer in i köket. Du sätter dig vid det rustika träbordet och jag häller upp kaffe till dig i en koboltblå keramikmugg, räcker dig sedan tidningen. Inga ord fyller det lantliga köket, men du stryker mig ömt utanpå min tunna morgonrock.

Min tekanna är en sol. Dess glada färg fyller rummet. Det doftar av nybakade scones, björnbärsmarmelad och cheddarost. Jag har pressat saftiga apelsiner. Vi läser våra tidningar och säger ibland ett ord eller två emellan tuggorna, tar en klunk av något.

Jag överraskas av en känsla att vara nöjd och att inte vilja vara någon annanstans. Våra fötter möts under bordet. En sakta bris utifrån får våra gardiner att fladdra lätt. Vi äter frukost länge. Vi är inte på väg någonstans.