Fläskförskräckelse

ÅÅÅÅÅÅÅÅ nej, fråga mig aldrig igen vad jag äter där du sitter med din slabbiga falukorv och sönderkokta makaroner. Jag bryr mig inte om vad du äter eller om du äter överhuvudtaget. Jag bryr mig inte om hur du äter, när eller med vem. Slafsa du ljudligt på dina köttdelar eller lev hårt som en asket. Vad bryr det mig.

Vad jag inte förstår är varför du bryr dig så djävla mycket om vad jag stoppar i mig. Det är tydligt att jag hela tiden måste förklara mig. Det är lika absurt som att behöva försvara varför man väljer att ej begå ett brott.

Och måste jag få skulden för att din fantasi är så sorgligt begränsad? Det jag äter är en symfoni av färger, smaker och näringsämnen. Det jag äter är så variationsrikt att man kan tala om det i timmar. Vad äter du?