Painkiller

Du klamrar dig fast vid sommarens sista värme,
där du så desperat försöker att hitta nya vägar,
bland det gamla du nöjt irrar.
Ingen får dina frusna gator nu uppvärma.

Hösten för med sig nya krav,
där sommaren tittade bort och bara lät dig vara.
Nu står du öga mot öga med dig själv.
Du bär tungt upp en gigantisk framtid.

Jag ska väckla ut alla dina lager,
men inte försöka att lösa ditt mysterium,
det som trots allt är din största charm
är det att man om dig inget säkert vet.

Men vänta dig inte att jag lägger ut dämpande löv
under dina trasiga fötter i höst,
då du in i världen krashar,
i övergången till vinter,
jag inte vakar över dina isar längre
låter dem bara brista,
precis som du önskar,
möter dig med lika delar kyla
och likgiltighet.

Och inte tänker jag låta mig krossas,
som ett löv under dina fötter.
Jag siktar rakt uppåt
och vägrar att låta mig dras ner
i dina farliga vivlar.

You were the painkiller
now you´re the pain,
there is no pain for the painkiller,
no painkiller in this world for a precious painkiller.