Under mossan en kärlek

Det luktar blåbär ur din mun när du kommer ifrån skogen,
den söta doften blandas med din egen syrlighet,
och när jag kysser dig ser jag framför mig hur fridfull
du ser ut i skogen,
där är du närmast dig själv,
utan några skavande kläder.

För det är det som är du,
det som finns under maskerna,
det är det som jag vill ha,
det andra bryr jag mig ej om.

Du lagar pannkakor till blåbären.
Det är den enda rätten som jag aldrig lyckas med,
kletig sörja i pannan,
ogräddat, fastbränt mjölmos.
Du lyssnar inte till mina protester om fetmjölk
och fett i smeten.

Och jag vill säga till dig att
jag är en kvinna i en farlig ålder,
och att du borde akta dig för mig.
Jag har så mycket inom mig,
att det aldrig kommer att stanna vid det här.

Men du bara steker pannkakor,
lägger på dem blåbär i formen av ett hjärta
och jag är så lätt att vinna över,
för du smakar av skog,
och jag vill bara ha det som är du.