Hjälp!!!!!!!

Förlåt käre läsare att denna sida nu helt har ballat ur, och inte har några som helst litterära kvaliteter längre. Jag har blivit självbiografisk, en Carina Rydberg. Bloggen har blivit en biktblogg, där jag hänger mig åt min äckliga självupptagenhet.

När jag känner på min egen kropp så fylls mina händer av kilovis med fett. Inuti mig ligger gult fett. Det går ej att gömma. Detta har jag gjort mot mig själv. Ingen kan någonsin förstå min stora panik. Jag är liksom allergisk mot mig själv och känner inte igen det som ska vara jag. Jag skyls av fettet. När jag inte kan ta bort mitt överflödiga fett med en gång, så mår jag så dåligt att jag nästan inte kan uthärda att finnas. Hjärtat pumpar fortare, jag blir röd och svettig och kan nästan inte andas. Det gör ont att vara jag. Jag föraktar mig själv. Det är som hade min personlighet råkat ut för en massiv inflation. Jag är inte längre värt något för mig själv. En skam är vad jag är. Nu är det synligt också. Naken står jag inför världen och den hånar mig. Allt är en granskning och inget finns utanför granskningen. Allt handlar om prestation och betyg. Jag är betygsystemets kastlöse. Jag räcker aldrig till för någonting. Jag är bara massor av motsägelser, en spretande ansamling av fel saker. Jag besitter fel valuta. Jag tar mig ingenstans med den. Jag är ett språk som bara talas av mig.

Vem kommer läsa mig efter dessa inlägg? Vem kommer att ha ett uns av respekt för mig? Vem kan någonsin hjälpa mig med detta? Finns det hjälp att få? Är människor rädda för mig nu? Är jag en skrämselkvinna? Är detta vad jag verkligen är, allt jag är? Kan någon någonsin förstå, då jag inte förstår själv? Jag mår ej bra av detta. Vill sväljas av marken och bli osynlig. För mig själv har jag ingen som helst respekt. Jag äts upp av det här. Finns det någon som hör mig? Jag känner mitt kroppsfett gunga överallt. Det är i vägen.