När jag tappade farfar på OBS

Precis innan farfars begravning hade jag fått ett svar-vitt kort på farfar som ung. Farfar står i skogen och viker undan några grangrenar tillsammans med en man jag ej känner igen. I alla fall så upptäckte jag i bilen efter att ha stressat runt med min syster och min far att jag tappat farfarskortet. Alla andra meningslösa kort hade jag så klart kvar, men ingenstans kunde jag hitta det viktiga kortet på farfar i skogen; kortet där han såg ut att vara sig själv närmast i sin rätta miljö.

Och jag gråter och min syster som så väl förstår mig i begravningsyran får min pappa att åka runt halva stan i farfarskortsjakten. Till slut hittar jag farfars kort på toaletten på OBS. Jag blir överlycklig. Nu har jag kortet alltid med mig i min plånbok.

Det är så symboliskt att jag skulle tappa bort farfar på OBS, eftersom jag förknippade honom så mycket med detta varuhus; inte alls för att jag tyckte om OBS som plats nämvärt eller för att farfar var så mycket OBS. Utan för vi ofta var på OBS tillsammans och när han mådde bättre så satt farfar ofta där själv på en stol utanför kassorna, om han inte fikade i restaurangen med någon han börjat prata med. För farfar kunde konsten att möta människor och han drack allra helst sitt svarta kaffe när väl han kunde.

Inatt drömde jag att jag var tvungen att fly. Jag tillhörde ett förtryckt folk och var tvungen att smyga ut i natten och lämna det mesta i mitt hem, bl a en tavla som jag köpt till min farfar i England.

Snart intervjuer precis som förra året. Sedan skall jag möta pappa på stationen. Ikväll trevlig teater med trevliga människor. Imorgon spelar Cosmasia Kraft! Skor är den största terapin särskilt om de är röda och Vagabond. Jag är skokåt. Men de ersätter inte människor och fyller inte i en saknad.